Med risk

för att låta gnällig vill jag varna gnäll känsliga läsare...



Nu är jag så förbannad. I 2 veckor har jag hållt mig från godis i veckorna, har bara ätit på lördagar, och tyckt att jag har varit såå duktig! Nu senaste veckan har jag inte varit sugen alls, o det är skönt. Mitt mål är att kunna låta bli godis o bara unna mig ibland. Samma sak med fika bröd, men där går det lite trögare. Jag har alltid varit kraftig o alltid haft mullig mage, det lägger sig alltid mitt fram o putar, fettet vill lixom inte jämnfördela sig. I dag på fm när jag o Julia kom till Patriks kusin och skulle itta på deras bebis o ge henne en present, så vräker Patriks kusin ur sig. -Är du på smällen? EEEhhh NEJ; det är bara fett, jaja han brukar ju kunna vräka ur sig sånna saker och jag tog det inte så hårt. Vidare till jobbet, stod i kassan och en kund som jag säkert ser flera ggr i veckan, frågar. _När ska du ha då? Vafan är det med folk`?? Var nära på o gå hem. Bara för att man har en del kilon extra och inte är smal som en modell så ska man hela tiden försvara sig?! Eller? Hur ser egentligen det kvinnliga idealet ut? Jag bara undrar, Hur har man mage o fråga folk hit o dit, ska man fråga varenda en som inte är en planka på mage, om de är med barn? Vad ger de för rätt till det? Jag vill också passa på o grattulera dem som vill köra ner mig till fotknölarna, att nu är det någon som har lyckats. Hoppas att det känns bra! Neej får hoppas att jag har något trevligare o skriva om i morgon, Jag är inte bitter...nääärå